Jag lyssnade på en podcast för några dagar sedan när de pratade om att blogga för sin egen skull eller för någon annans. Jag började fundera på samma sak fast med mitt fotograferande. För min del så känner jag att jag alltid vill fotografera för min egen skull. Min huvudsakliga försörjning ligger inte i fotograferandet (vilket kanske kan ändras på sikt, men det är inte så just nu) och jag känner att fotandet måste vara något jag älskar. Det finns gånger då jag fotograferar helt och hållet för min egen skull, när jag fotar Casper och Lyra som gör väldens gulligaste sak, tar bilder på min mormor till mitt fotoalbum och springer runt med macroobejktivet i en halv snöstorm för att fånga den perfekta snöflingan innan den smälter.

Men när jag fotograferar mina kunder, då fotograferar jag både för deras och min skull. Jag tror inte jag hade passat att vara en fotograf som enbart fotade enligt någon annans beställning, till exempel produktbilder på prylar. Inte för att det är något fel med det, men då jobbar jag hellre som socionom och låter mig själv vara kreativ med kameran. För även när jag har kunder, då känner jag att jag kan fotografera på ett sätt som jag älskar, fånga människors känslor och uttryck, vara kreativ med ljus och komposition och fota speciella tillfällen i personers liv – graviditeter, nyfödda bebisar och bröllopsdagar. Och det är det som gör att jag vill fortsätta.

Den här fotade jag på julafton förra året men hann inte riktigt innan den smälte mot bilen. Hoppas det blir frost och snö snart!