Alltså jag blev helt förvånad när jag såg den här bilden som jag fotade i studion i veckan. Vad magen har vuxit! Jag ser ju den varje dag så jag vänjer mig ju, men här har det verkligen hänt grejer. 😍
Många av mina kunder säger och skriver ofta till mig ”wow, är det verkligen jag?!” när de ser sina gravidbilder. Och jag har tänkt att det handlar om ljussättning eller att man inte är van att fotas i en studio kanske, men jag känner verkligen så när jag tittar på dessa som jag tar varje vecka. För jag är så himla glad att det äntligen är jag som har en gravidmage att fota och får uppleva detta. Så jag börjar förstå att det kan finnas en till betydelse bakom att man säger så.
Skuggan sprattlar på där inne, och i veckan kunde David känna en spark för första gången. ❤️ Så himla mysigt. Sedan har det gått några dagar då han inte har kunnat känna igen så jag antar att hon låg på ett väldigt bra sätt haha. Men samtidigt känns det roligt, snart kommer han ju kunna känna rörelser jämt.
I veckan har vi också fått hem de allra första sakerna vi har köpt till bebisen. En supermjuk liten filt och ett babynest kändes lagom att börja med. Jag tänker att man inte behöver överdrivet mycket saker och jag vill inte heller köpa på mig för mycket nu, men det kändes fint att börja med något. Fira lite och göra det konkret.
Jag har mått väldigt bra i veckan tycker jag, men jag märker att jag är tyngre i kroppen. Behöver ligga och vila efter att ha fotat en hel dag, och är trött i fötterna och höfterna. Men inga mer knepiga symptom just nu, vilket jag är tacksam för. Däremot så tycker jag ju att jag har lite nya instinkter haha. Jag känner mig mycket mesigare och räddare i trafiken, är rädd att bli påkörd när jag går på stan och jag antar att det är något långt bak i hjärnan som vaknat till liv för att skydda magen. Så knäppt men det behövs ju, jag glömmer ofta att magen är större och lutar mig mot saker och sådant. En kund till mig hade bränt sig på sin plattång en gång för hon hade glömt gravidmagen, och jag förstår verkligen det haha. Så lätt hänt.
Vi har också börjat fundera på namn, och vi har en topp av namn som vi tycker om. Samtidigt ska ju Davids brors familj få en bebis 2 månader innan oss, så vi får väl se om de hinner knipa något namn vi gillar först. Jag har ett pojknamn jag verkligen ville ha, men med tjejnamn har jag inget sådant ”måste”-namn, utan vi har några vi diskuterar. Vi vill nog se hur bebisen ser ut och vem hon verkar vara först också.
Det var allt för vecka 22. 🥰
